Foto: Robin Berglund
När Per Holknekt mitt under brinnande coronakris sökte nytt jobb gjorde han det i offentlighetens ljus – på Linkedin. Över en halv miljon svenskar läste hans rader och den utmaning han ville skicka till rekryteringsbolagen. “Hade jag inte erbjudits möjligheten av en kris hade jag inte hamnat i den här situationen”, säger Per Holknekt.
I flera år har Per Holknekt dominerat flödet på LinkedIn. Men när han i slutet av mars klickade på den blåa ”Lägg upp”-ikonen gjorde han det med ett inlägg som stack ut lite extra. Öppningsraden var kärnfull: ”Kära rekryterare, här är din stora utmaning: MANNEN SOM INTE FÅR NÅT JOBB”.
I inlägget, som skulle komma att läsas av drygt 550 000 personer, beskrev Per sig själv som en man med en skapligt stark meritlista, en doer som är rätt snabb i huvudräkning, kan dyrka marknadslås och göra champions av medarbetare och lag.
”Jag, Per Holknekt, vill ha ett jobb. En anställning med höga förväntningar, jobbarkompisar, lön och ett planerat framgångsfirande i den framtida kalendern”, skrev han.
Per översköljdes av allt från jobbtips till konkreta förslag från 84 stycken arbetsgivare.
Sedan gick allt fort. Efter att bara ha varit anställd en gång tidigare i livet hade han plötsligt undertecknat två mindre anställningsavtal.
– Jag hade kunnat tacka ja till väldigt många flera jobb, men eftersom jag har korttidspermitterats får jag bara jobba 40 procent. Jag gör ett heltidsjobb på 20 procent av tiden, jag jobbar ju så, så de har gjort en bra affär, säger Per Holknekt.
Men var det inte läskigt att söka jobb via ett Linkedin-inlägg?
– Nej, jag har ju sökt jobb hela mitt liv. Jag har valt att inte vara så oförskräckt, det där är inget konstigt för mig. Man använder de medel som finns så får man resultat därefter.
Du skrev i inlägget att du sökt massor av jobb, men att du inte fått något. Hur påverkades du?
– Det är klart att jag blev missmodig. Jag tycker ju själv att jag har mycket att ge och leverera. Om det då inte når fram är det lite frustrerande och sorgsamt. Jag tycker att jag är både en bra lagspelare och en innovativ affärsman.
Titulerar sig numera som företagsdoktor
Jakten på ett nytt jobb resulterade alltså i två anställningar: dels på Vattenfabriken, ett expansivt och exportfokuserat bolag i Oskarström som var i behov av få till en struktur, dels på Custice, ett bolag i Gävle som hjälper företag att sänka rörliga och fasta kostnader.
– Det passar väldigt bra i dessa tider som är just nu, att få komma ut och vara lite företagsdoktor, säger Per.
Att adaptera snabbt till en ny spelplan finns delvis i hans dna. Per påpekar själv att han alltid har devalverat värdet av kunskap och erfarenhet till att var dag har nya förutsättningar.
– Det är min enda möjlighet att leva öppensinnat, att vara lyhörd inför allting. Jag försöker gå ut varje morgon med ett tomt chip och anamma förutsättningarna. Och de accelererar dessutom i sin förändringsbenägenhet idag när vi står här i den fjärde industriella revolutionen som blivit hårt påhejad på grund av coronapandemin.
Vilket eget ansvar har man som individ att våga bryta mot det planerade eller förväntade?
– Alla pratar om att sätta tydliga mål och femårsplaner, men det har aldrig legat för mig. Jag utgår ifrån att om livet blir som jag har tänkt mig blir det sannolikt jävligt tråkigt. Jag vill alltid vara öppen för överraskningar. Nu byter jag spår och hamnar i miljöer som är fantastiskt roliga. Hade jag inte erbjudits möjligheten av en kris hade jag inte hamnat där. Det handlar om att snickra om verkstaden varje dag.
Per har genom åren blivit något av sinnebilden av en person som gång på gång återuppfinner sig. Samtidigt, vid 60 års ålder, erkänner han att han börjat leva med ena foten på bromsen och inte bägge på gaspedalen som tidigare.
– Jag har blivit utsedd till 19 olika ”Årets” i Sverige och varje gång är man en på tio miljoner människor. Samtidigt är det här produkter av att jag har försökt väldigt mycket i den begränsade tid jag har fått på jorden. Ju mer du försöker, ju mer lyckas du – men desto mer riskerar du också att misslyckas. Det är en del av hela ekvationen, ibland går det åt skogen helt enkelt. Som gammal skateboardåkare vet jag att risken finns att jag bryter ett ben varje gång jag gör ett trick, men jag gör det iallafall och går det inte bra så försöker jag igen, säger Per.
Nyfikenhet och bekräftelsebehov
Nyfikenheten har han burit med sig genom hela livet. Däremot dras han med dåligt självförtroendet och säger sig hela tiden behöva få bekräftelse och att han är bra nog – att han duger.
– Mitt självförtroende fick en ordentlig törn när jag blev bortvald av rekryterare. Bland annat sökte jag en tjänst som global marknadsdirektör. I kravlistan fanns inget som tydde på att de sökte någon som har blivit utsedd till Årets exportbolag, Årets entreprenör, Årets digitala influencer, Årets bolagsgrundare eller Årets konceptdesigner. Jag ansågs inte vara kvalificerad på grund av rena formalia, vilket var lite surt. En rekryterare, som jag känner, sa: ”Per, du måste ta bort 90 procent av dina erfarenheter och kunskaper och dina priser och pokaler… då kanske du kan närma dig att få ett jobb. Nämn inte allting”.
Ur Pers sätt att se det är det mer intressant att veta vad folk har åstadkommit i sina olika tjänster, inte vilka tjänster eller utbildningar man har i bagaget.
– Vad har du gjort av ditt arbetsliv? Vad har det blivit för segrar? Sådant vill jag veta. Om du själv har varit arbetsgivare, hur många människor stannar kvar och jobbar med dig, hur många lämnar, vad har du för personalomsättning? Det är så många frågor som rekryteringsbolagen inte ställer. Det är ingen som frågar hur bra du är på marknadsföring, de vill istället veta vilka jobb och vilken skola du har gått i. Det spelar ingen roll att man då berättar att man haft nio olika jobb inom marknadsföring.
Hur tycker du att landets ledningsgrupper borde göra för att se glaset som halvfullt i dessa tider?
– Det finns två olika människor – och det är det halvtomma och halvfulla glaset. Jonas Sjöstedt, Vänsterpartiets partiledare, gick ut i media och sa att vi i dessa kristider tillsammans måste fokusera på landets problem. Jag håller inte med – vi måste fokusera på rikets lösningar. Jag går igång på problem, för i varje problem finns en presumtiv lösning. Det är dags att skifta fokus från problem till lösningar. Just nu står vi ju och stirrar och gör en massa grafer och matematiska formler på en pandemi som vi inte vet ett någonting om, säger Per.
Det positiva med krisen, konstaterar han, är att människor helt plötsligt vågar prata helt öppet med varandra om sina bekymmer.
– Vi ser krögare som går ut i media och berättar att deras restauranger inte längre har några gäster. Människor går till banken och vågar säga att de har dålig likviditet. Det här är saker vi aldrig vågat tidigare med risk för att hamna på andra människors ”skitlistor”. Först när vi blottlägger våra bekymmer och våra problem kan vi lösa skiten, kanske inte på egen hand men tillsammans.
