Vad värdesätter du mest på en arbetsplats?
Något av det viktigaste för mig är en flexibilitet i mina arbetsuppgifter, likväl som flexibla arbetstider och möjligheten att själv välja var jag vill utföra mitt jobb. Jag vill själv kunna avgöra i vilken miljö jag presterar bäst utifrån arbetsuppgifterna jag ska utföra. Någonting annat jag värdesätter högt är utvecklingsmöjligheter inom företaget. Det behöver inte nödvändigtvis betyda att gå vidare till en chefsposition eller få högre lön. Vill däremot kontinuerligt få personliga utmaningar och möjligheten att utveckla min befintliga tjänst eller möjligheten gå vidare internt med andra arbetsuppgifter. Utöver detta är det viktigt för min del med en bra chef. Denna behöver inte vara en expert på det jag ska göra, utan snarare finnas som en stöttepelare och motivera mig att utföra mitt jobb på bästa möjliga sätt. Avslutningsvis värdesätter jag en mångkulturell arbetsplats med en stor variation i bakgrund, uppväxt, utbildning och personlighet. Tror att detta är receptet för ett framgångsrikt företag.
Ser du samma tendenser hos jämngamla vänner och bekanta i din omgivning?
I stor utsträckning, ja. Idag ligger inte fokus på att tjäna pengar, utan möjligheten att driva sin egen utveckling och hitta det man själv går igång på. Det är viktigare att det känns roligt att gå till jobbet snarare än att få någon tusenlapp extra i plånboken varje månad. Särskilt eftersom jobbet och fritiden mer och mer går in i varandra. Man är generellt sett väldigt nära sina kollegor och ser inte jobbet som ett jobb – det är någonting man gillar att göra på dagarna och får betalt för. Men visst, frågar du oss 90-talister när vi är 40 så absolut, då tror jag att vi tänker annorlunda och prioriterar exempelvis lön och anställningstrygghet högre.
Vad värdesätter du för egenskaper hos en chef?
I min värld är chefen ett verktyg för att jag ska kunna prestera på en så hög nivå som möjligt, snarare än någon som berättar för mig vad jag ska göra och hur. Jag värdesätter en chef som ger mig frihet och som finns där som stöd när jag behöver det, men som annars håller sig i bakgrunden. Vill även att min chef driver mina frågor vidare i organisationen och prioriterar det som är viktigt för mig.
Många har bilden av att unga idag drömmer om att jobba på företag som Spotify och Google. Är det någonting du känner igen dig i?
Personligen så bryr jag mig inte så mycket om företaget jag jobbar på är känt hos allmänheten. Däremot så ser jag fördelarna med att ha jobbat på t.ex. Spotify om man nu vill söka sig vidare inom techbranschen. Folk vet vad man går för om man kommer ifrån ett sådant företag – det kräver ingen djupare förklaring. Min uppfattning är dock att det generellt sett är viktigare vad man faktiskt gör på jobbet än att man är på ett “creddigt” bolag.
Hur viktigt är det att företag jobbar aktivt med frågor som hållbar utveckling, CSR, etik och moral samt miljö?
Rent generellt så tror jag att många unga sätter det högt upp på sin lista idag. Eftersom jobb och privatliv går alltmer hand i hand blir jobbet en del av vem man är som person – då funkar det inte att arbeta på ett bolag som saknar hållbarhetstänk eller använder sig arbetskraft som saknar humana rättigheter.
Är det viktigt med trygghet på arbetsmarknaden, som t.ex. kollektivavtal och stöd från fackföreningar?
För egen del, nej. Om det går trögt på arbetsmarknaden och du är erkänt duktig på det du gör så kommer det att lösa sig i slutändan. Jobbmöjligheter idag kommer dessutom främst via kontaktnät, inte Arbetsförmedlingen. Jag tror att vi 90-talister överlag är dåliga på att vara med i facket och diverse A-kassor. De jag känner (inklusive mig själv) som ändå är med i facket är det endast för inkomstförsäkringen, om det skulle köra ihop sig fullständigt – inte för att man värdesätter ett fackförhandlat kollektivavtal.
Du har jobbat dig upp till din position som produktchef idag, utan utbildning. Känner du dig hotad av de som har en akademisk examen?
Helt ärligt, så ja, och jag har faktiskt planer på att läsa in en kandidatexamen på distans vid sidan av jobbet längre fram. När vi 90-talister sitter som högre chefer på bolagen tror jag dock att kravet eller förväntan på akademisk utbildning har suddats ut allt mer. Nu däremot känns det svårt att ta sig vidare i ett urval om man vägs mot personer som har en utbildning i bagaget. Personligen känner jag att man per automatik måste leverera högre än andra för att bevisa sin kunskap mot kollegor som har en akademisk utbildning. Om det är jag själv eller andra som har ställt de kraven, det vet jag däremot inte. I min omgivning skulle jag säga att 50 % har en utbildning – resten har jobbat sig upp. Ser jag till min egen organisation har däremot majoriteten en akademisk utbildning, och när man sitter i ett projekt där man är den enda som saknar utbildning vill man gärna visa att man kan sin sak, trots att man inte har det på papper.